lunarnaut's corner

Jag styr över mitt liv...

2012-02-10T00:05:00.001+01:00

Att leva i ett samboförhållande med barn, mina barn och det gemensamma, är påfrestande för oss alla då och då. Det är lätt att känna att det där utrymmet där jag får göra det som jag vill och behöver inte existerar. Eller att det jag vill göra med mitt liv inte går ihop med andras önskemål.
Så är det just nu. Jag går och känner mig som en halv människa pga att jag inte kan utöva min största hobby eftersom min sambo automatiskt blir direktpåverkad av den, vilket han verkligen inte vill. Jag kan givetvis inte köra över honom. Jag kan inte lova honom att han kommer förbli opåverkad för det kommer han inte hur vi än gör.
Jag får avstå.
Och då är det lätt att tänka att det skulle kunna vara enklare att leva som särbo. Så att var och en fick styra över sitt eget. Men det är inte heller sanning. Det vore ju att göra avkall på andra fronter och det skulle förmodligen ingen av oss må bra av.

Så, jag får försöka hitta en medelväg.
Hur vete fasen, men på nåt sätt går det väl.

I övrigt ligger jag på Berga nu och borde sova, men det är inte helt enkelt. Tyra sussar gott bredvid. Gullunge. Utan henne hade detta aldrig gått, hon får mig att skratta högt varje dag. Lillpysen.

Avtryck

2012-01-23T22:42:00.002+01:00

Där syns nätta spår i vintermarken
Sprang du där nyss
förirrade dig i leken
Vilse men alldeles trygg
Likt ett bloss i evighetens tempel
Aldrig en ruin
ständig hemvist

Ett litet spår i nysnö
Ett stort avtryck i mitt inre
Fladdra vidare, lek
Förirra dig, finn ro

I evigheten

God morgon världen!

2012-01-19T10:32:00.001+01:00

Den här dagen påbörjas med en massa härligt morgongos. Mycket välbehövligt, och alldeles nödvändigt för att orka med dagens göromål.

Jag har ingen som helst lust att åka till A6 för att köpa leggings, bara för att använda på en jävla begravning. Låter det fel? Att svära över begravningen? Må så vara men jag ville inte alls vara med om detta just nu. Det vill väl ingen någonsin... Så klart.

Men gosa med min Tyra, det vill jag. Det är det bästa som finns!

Det enda jag såg var en blek måne

2012-01-06T00:44:00.001+01:00

Kanske föll det en stjärna i går, kanske inte. Vad vet jag? Jag sov, lyckligt ovetandes, i min nybäddade säng, i min nya lägenhet efter en dag av slit med packning och flytt.
Jag gjorde morgon med goaste barnen och åkte på kursavslut på familjecentralen.
Jag kom hem och vi planerade vad vi skulle göra härnäst. Barnen till monkeytown och vi till ikea. Rum ska inredas, möbler ska sättas ihop.

Under den tiden var allt precis som det skulle, här. I Herrljunga var det inte det.
Där satt du vaken och skrev medan jag sov, sedan gick du beslutsamt ner till ån. Du såg till att du inte kunde bli räddad, fast de försökte länge.

I morgon ska jag åka till din kropp och se på den... Tror jag. Nej, idag... Klockan är visst redan på den sjätte.

Jag stod vid ett kalhygge förut. Skrek ut min förtvivlan. Skrek för att väcka liv i det där inuti som inte vill veta om, och för att lägga till ro allt det som vet och förstår. Det hjälpte inte mycket, men det var skönt ändå.

När jag stod vid mitt tända ljus i går kväll och såg upp mot stjärnorna för att se om någon föll så såg jag ingenting... Det var väl för sent. Den stjärnan föll väl då, på förmiddagen.
Det enda jag såg där i natten, och idag vid kalhygget, var en blek måne.

Det gör ont i mig, jag tänker ordna med ett sorgeband i morgon. Och jag tänker på er som var ännu närmre, ni som står så nära mig men som det smärtar ännu mer för... Om jag ändå kunde bära er sorg också, men den är ju inte min att bära.

Kärlek till er.

Vår Jul i bilder

2011-12-27T22:34:00.000+01:00

35 469

2011-12-14T23:42:00.001+01:00

Så många steg blev det den här veckan. :-) Sjukdom nu med, men några pigga dagar drog upp på stegen. Vänta bara tills jag blir frisk! ;-)

Adventstider manar till eftertänksamhet

2011-12-14T13:08:00.001+01:00

Åtminstone hos mig är det så. Bilder sprids på facebook som uppmanar oss att tänka till i julklappshysterin, med bilder på svältande, tiggande barn i kontrast till hypershoppande mammor med ett enormt överflöd i sina överfulla kundvagnar, famnar och kassar.
Jag blir, liksom alla andra, illa berörd och tänker till. Jag tänker de fact ofta till när det gäller vad jag har att vara tacksam för i mitt liv, tak över huvudet, vatten i kran, mat att ge mina barn.
Men visst sitter även jag och söker efter leksaker på internet, visst springer även jag och letar efter det senaste nytt på shoppingcenter... Men jag köper inte i hysteriskt överflöd. Mina barn måste inte få allt som står på önskelistan. Faktum är att mina två äldsta i år kommer få ett kuvert med pengar i att lägga på sitt sparkonto till den dag då de kommer på något riktigt speciellt som de vill ha. Allt annat är överflöd, det uppskattas inte. Det används i ett par dagar och är sedan antingen trasigt eller förlegat.
Den lilla kommer få ett par, större, saker att ha på sitt rum. 800 kr per barn lägger vi, inte ett öre mer, oavsett om vi har råd med mer eller ej.
Hur mycket är inte 800 kr för ett svältande barn i ett u-land? Tål att tänkas på, där i julstressen.

Men jag tänker också på vad jag har att ge utöver det här med prylar och pengar...

Franciskus sa det väldigt bra...

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek. Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse. Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet. Där tvivel finns, låt mig få komma med tro. Där osanning finns, låt mig få komma med sanning. Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet. Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen. Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare, låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta, inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå, inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får, genom att förlåta, som man blir förlåten, och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

God Jul på er.

Simon och Ekarna

2011-12-09T22:41:00.001+01:00

<p>När jag såg affischen, runt omkring på stan, så visste jag att den filmen ville jag se. Jag och Anna hade pratat om att gå på bio och hon bjöd på halva biljetten då hon hade en gratisfilm. Vi bestämde oss för den, och vi blev inte besvikna.

Från början tyckte jag att det fanns ett par tveksamma skådespelare men de växte i sina roller och huvudrollsinnehavaren Bill Skarsgård gör en fantastisk insats som den trovärdige Simon, i hans kamp för sin identitet och i sökandet efter densamma.
Filmen bjöd på känslosamma, laddade scener, fotografisk skönhet och en del humor.
Historiskt är filmen intressant då den ger en bild av hur det kunde se ut i Sverige under andra världskriget, hur människor påverkades och styrdes under kriget men även efter. Och den skildrar också tydligt de klassklyftor som fanns samtidigt som det tydliggjordes att även de välbärgade hade sina kors att bära.
Se filmen, är mitt råd.

Jag tycker mig minnas att jag någon gång i min barndom läste boken av Marianne Fredriksson, men jag är inte säker. Oavsett vilket så tänker jag läsa den nu. Det är en väldigt bra berättelse.

22 842 steg

2011-12-08T10:42:00.001+01:00

Sedan jag började utmaningen förra torsdagen har jag nu gått 22 842 steg. Jag har varit sjuk det mesta av den tiden men försökt röra på mig ändå.

Nu försöker jag få fatt i Marie för att se om hon orkar sig ut på en promenad i det vackra vintervädret.

Ha en fin dag, allihop!

Latte och tomtegröt

2011-12-05T09:38:00.001+01:00

Vissa morgnar ordnar jag till det för mig så att frukosten blir riktigt njutbar. Idag är en sån dag.
Tack self, för detta!

Från Ystad till Haparanda

2011-12-01T17:20:00.001+01:00

Jag blev häromdagen peppad av Marie att börja gå med stegräknare, hon berättade om en sida som heter www.stegräknare.se där du kan gå in och hämta inspiration till att gå. Hon hade skrivit in Ystad-Haparanda och hur många steg det är däremellan räknades då ut.
Jag sitter vid telefonen och skriver och har därför inte en susning om hur långt det är men är ni nyfikna så gå in och kolla själva vet jag!
Jag utmanar nu er att göra samma sak! Hur lång tid kommer det ta för er? Snabbare än för mig?

Uppdaterar med jämna mellanrum här på bloggen!

Adios!

Glad advent!

2011-11-27T11:43:00.001+01:00

Nu får vi äntligen tända stakarna och äta julinspirerad mat. Härligt nu när det är så grått och trist ute att få lite värme och mys inne.
Hoppas ni alla får en riktigt härlig advent!

Mysig dag

2011-11-24T16:11:00.001+01:00

Vi gick upp vid nio och myste runt i lägenheten utan några måsten ett tag. Sen åt Tyra gröt och så hjälpte hon mig att rensa avloppet så vattnet kunde rinna ur handfatet på toa. Hon tog sig också en smakbit av Pashas mat när jag hade utfodrat henne. Smakade väl sådär, tyckte hon, och blev inte ett dugg ledsen när jag rotade ut skulan ur hennes mun.

Efter det gjorde vi oss iordning och drog ut för att möta M&M. Vi hade bestämt, över wordfeudchatten, att vi skulle baka cupcakes till söndagsmyset med föräldragruppen.
Så in på Willys, Torpa, för att handla godsaker. Där mötte vi upp Marie och Madelene.
Sen drog vi hem till Marie för att baka då jag kom på att jag ju skulle få besök men inte visste riktigt när, så då tog vi bussen hem till Villa Gosöverdos där vi allihopa bakade jättesöta cupcakes efter ett recept från en blogg som heter vardaxlyx.

Pepparkaks- och chokladcupcakes.

Nu har jag just kommit ur duschen och sitter och funderar på vad jag ska hitta på härnäst. Om ett par timmar kommer Anna-Karin och Eje hit på en fika. Kul!

Lite pics från dagen varav en jättesuddig på Tyra, caught in action.

Molly

2011-11-18T23:46:00.001+01:00

Hos min mor o far har det flyttat in en ny liten varelse. Världens coolaste katt som tog emot dagens kalasgäster (i alla åldrar) som om hon ägt det här huset i flera år fast hon bara bott här i några dagar.
Det finns nog inte mycket som är så sockersött som en kattunge, förutom förstås en kattunge som kryper upp i knäet på en liten treårig kille medan han sitter som ett ljus och klappar och pratar lugnt... eller en kattunge som blir matad med pingisboll av en åttamånaders bäbis, som hårdhänt vill dela med sig men inte vet hur.

Kalaset blev lyckat. Olle var glad över presenterna, över tårtan och kakorna jag bakat. Jag var världens bästa mamma, sa han, och sånt värmer ju ett mammahjärta givetvis.
Några foton blev det inte för mig. Får låna av någon annan sen. Kamerorna låg i väskan och mobileo hade dött.

Nu sovs det på olika håll i huset och mina ögonlock är väldigt tunga. I morgon ska jag vara hos Tove klockan nio för att rida en sväng.

Hoppas ni får/har en underbar helg.
Gnattinatt!

Ps. Det var inte riktigt alla som var välkomna av kalasgästerna. Pasha fick enbart morr och fräs när hon kom i blickfånget för Molly, och när Molly kom för nära med sina morrningar så smög Pasha snopet därifrån. Hihi.

Kakbak inför kalas

2011-11-17T10:24:00.001+01:00

Jag har snart en åttaårig son och det ska vi givetvis fira med kalas nu på fredag.
Har bakat underbara småkakor, så goda så. :-)

Nu ska jag överraska

2011-11-11T12:07:00.001+01:00

med ett inlägg som är helt olikt mig. :-) Ett shoppinginlägg.
För er som inte känner till Jönköping så bra så kan jag berätta att det är en relativt stor stad med några olika stadsdelar. En av dessa stadsdelar heter Torpa. Torpa är en liten gemytlig stadsdel med många studenter, som ligger ganska centralt strax inpå västra centrum där resecentrum ingår.
Så ni som någon gång tagit tåget hit, ni har då befunnit er på Väster, och kanske gått genom den beryktade "pärleporten" eller Juneporten som är dess mer korrekta namn. ;-)
Idag befann jag mig på familjecentralen för att delta i en diskussionskurs om samspel. Jätteintressant är detta.
Efter kursen, eller gruppen kanske man ska kalla den, så tog jag ettans buss till Torpa för byta buss till trean.
I Torpa hade jag lite bytestid och gick därför och kikade i några affärer.
Längs med klostergatan fann jag bl a Garnshopen Astrid, som erbjuder en mängd olika garner och mönster.
Jag köpte garn för att virka en gåbort-present till på sö

söndag.Jag fann också en underbar barnklädesaffär där jag fann en helt ljuvlig liten body till Tyra. Kläderna i denna butik är ekologiska, vilket jag gillar skarpt! Och tygerna var underbart färgglada och hade olika teman från barnvisor. Butiken säljer inte bara kläder utan även tyg, så vill du sy själv så gå dit eller ta en titt på nätshopen www.liandlo.com.

två kg köttfärs

2011-11-10T00:09:00.001+01:00

Idag har jag varit trött. Tröttare än vanligt faktiskt. Så trött att jag inte klarade av mer än absolut basic förrän klockan passerat 13:00. Då serverade jag lillpyret lunch och åt en bit själv och sen tog jag tag i disken, samt de två kilo köttfärs som låg i kylen med sista utgångsdatum.
Det blev till att laga lite olika rätter på den. Köttfärssås, köttfärslimpa, pannbiff, köttbullar... Blev väl ungefär tio portioner avsedda för vuxna karlar.

Det luktar matos ännu efter de tre timmarna jag spenderade i köket så i morgon blir det väl till att städa då.

Gonatt kamrater!

Hjärt och lungräddning

2011-11-07T23:19:00.001+01:00

I dag har farmor varit här och passat lilltrollet medan jag var till vårdcentralen, studievägledaren och nåt annat ärende på stan på eftermiddagen. Det märks att Tyra gillar sin farmor mycket. Liksom farfar, som var här tillsammans med Yvonne igår. Hon verkar känna igen dem och veta att de är lite speciella för henne.

Skönt att få undan en del bestyr, så högen av "behöver göra" blir mindre. I morgon ska jag nog ta tag i ett par saker till.

Farmor stannade kvar och fick lite soppa och när Conny kom hem var det dags för mig att ta bussen till familjecentralen för del ett av två i en HLR-kurs. Fantastiskt bra att jag äntligen får gjort detta... Så många år som jag arbetat inom vården... Där borde det vara obligatoriskt. Eller ja, det borde vara obligatoriskt att ha gjort det för alla oavsett.

Jag sprang halvvägs hem och powerwalkade resten. Härligt att komma igång igen!

Kryptävling med gos.

2011-11-06T01:05:00.001+01:00

Tjejerna lekte verkligen med varandra idag och nu märks det tydligt att de har behållning av att ses.
De babblade friskt redan när de sågs i vagnarna då vi tog en sväng på stan vi mammor.
Vi blev lurade både på torghandeln och loppisen vi skulle gått på och blev därmed tvungna att shoppa loss inne i Östra istället.
Mysig dag blev det och nu är den till ända. Sängen är varm, täcket skönt och det John Blund har öppnat sitt paraply mer än en gång.

Gnatt!

Handen på hjärtat.

2011-11-05T22:39:00.001+01:00

I kväll är vi på besök hos 3M för tacomys och par-spel. Jättetrevligt och rätt kul att testa förhållandet. Vi förlorade, men det var nog bara för att vi var snälla.
Rekommenderar spelet varmt. Nya Lika par leka bäst.

Nu ska vi hem till hunden...

Ankor på rad

2011-11-02T16:00:00.001+01:00

Tyra har nästan alla sina ankor på rad...

Snöleoparden Tyra

2011-10-31T13:18:00.001+01:00

Hon flyttade in i helgen med dunder och brak. Kryper runt i lägenheten och hojtar efter oss. :-)

Bara för dig Marie! ;oP

2011-10-27T22:08:00.000+02:00

Mariekavalkad. En riktigt go kompis. =)

Höstfotografering!

2011-10-25T22:36:00.000+02:00

Jag och Marie tog med barn, hund och kamera ut för att fånga hösten på bild.

Tyra söt

Madelene go

Pasha stolt

Bustöser

Busmatte

Man måste känna på hösten, så man vet hur den är

Höst!

2011-10-20T21:41:00.002+02:00

Vi gillart!

Favoritdessert

2011-10-13T19:35:00.001+02:00

Ica Maxis underbara chesecake festar vi loss på i kväll.

Hemma!

2011-10-13T16:40:00.001+02:00

Vi är hemma igen efter sex timmar nästan helt.spenderade i utomhuset. Först höll vi på att blåsa bort, men solen strålade och humöret var på topp.
Vi började dagen med att åka till Anna och Myran för en promenad upp på Rosenlunds Bankar. Jag hade aldrig varit där förut och blev slagen av hur vackert där var, och så hissnande högt upp vi kom över vattnet med stup rakt ner. Där uppe kom vi i lä för vinden, som slog stora skummande vågor upp mot bankarna. Dit ska jag igen.
Utsikten var så klar att vi kunde urskilja husen på Visingsö, och frågan är om vi inte såg ända upp till Hjo.

Hundarna kunde springa fritt nästan hela vägen och Pasha var överlycklig över friheten och vidderna.

Efter promenaden gick vi upp till Anna som bjöd på middag. Gott!
Sen gick jag och Tyra till A6 och kikade lite på rean, fanns mycket fint speciellt till killarna men jag känner mig lite bakbunden där.
Tog en fika och drog oss hemåt. Innan vi hoppade på bussen fick vi leta efter snutte, som gett sig ut på egna äventyr. Som tur var hittades han ganska snart.

Jag plockade löv, röda och gula, att använda i ett fotoprojekt. Gick runt här hemmom och plockade höst i påse, och väntade in Anna och Pasha.

Nu har vi landat hemma i vardagsrummet och kan pusta ut en stund innan det är dags för nästa ryck... Operation Städa Köket.

Halkbyxor

2011-10-12T15:54:00.001+02:00

Jag har under en tid nu tittat på Tyra när hon kryper ut från mattan. På mattan går det bra, hon kommer framåt ganska enkelt. Men när golvet kommer så glider benen iväg under henne och hon får inget fäste. Killarna hade krypbyxor med små lappar på knäna där de fick bra fäste och snabbt kom igång med kryper.
Några sådana har jag inte hittat till lillan så jag bestämde mig för att tillverka egna.
Lite textilfärg på knäna, vet inte vad den heter men ni ser hur det ser ut på bilden, den sväller när man stryker på den. :-)

Perfekt halkskydd.

Hösten kommer med soppor.

2011-10-11T16:24:00.001+02:00

I den här lilla familjen innebär hösten att det ofta slängs ihop en soppa till lunch eller middag. Så var det igår när både Conny och Jag ville ha något snabbt och enkelt att äta.

Jag gjorde en grund på två grönsaksbuljongtärningar och ca fem dl vatten. I den hällde jag sedan ett par dl frusen hackad spenat, några knippen blomkål och broccoli. Detta kokade upp ihop medan jag sköljde och hackade en halv purjolök. Den åkte ner ihop med det andra och puttrade en stund. Till detta slängde jag sedan i en burk kikärtor, efter att ha sköljt dem noga. Även dessa fick koka en stund.
En skvätt grädde, en skvätt redning och så var soppan redo att serveras.

Den blev galet god och väldigt matig. Serverade tillsammans med knäckebröd och ost.
Bäst att dricka till är ett kallt glas vatten.

Halsduk och mössa

2011-10-06T23:14:00.001+02:00

Jag har drabbats av virkfeber. Trodde i många år att jag inte kunde pga ledarna, men när jag provade så upptäckte jag att det gick bra. Lysande bra. :-D
Så nu virkar jag, och virkar, och virkar...
Jag har knappt tid att wordfeuda, så det är rätt illa. Hihi.

Lite sommarbilder...

2011-10-04T14:42:00.000+02:00

I somras var vi på Borås Djurpark och tittade på djuren, lekte och hade riktigt familjemys. Vi gick runt och tog god tid på oss så att allt kunde hinnas med. En underbar dag helt enkelt. =)

Det mystes.

Killarna sprang på tid i "Inte nudda marken-parken" och det gick med väldig fart!

Det klättrades på den stora klätterställningen.

Vi såg djärven!

Det åktes tåg och tittades på djuren, Tyra tittade på människorna.

Det mystes mera,

och det åktes elbil, eller traktor i detta fallet, Olle tog ledningen. Då kan man bli så här glad.

Sen reds det på ponnyhästar och så var det dags att fara hemåt, till stugan, där vi fortsatte familjemyset i kubik och kvadrat.

I löv Canada!

2011-10-01T14:57:00.001+02:00

Den här fina bodyn kom till Tyra hela vägen från Kanada.

Undrar om kanadickerna är medvetna om "the Swedish pun"?

Stämmer gör det. Vi älskar Kanada, för det är ett land som har tagit in och hand om våran finaste Mikaela så fullständigt att vi inte behövt vara oroliga knappt en endaste sekund sen hon kom dit. Nu är hennis goa syster på väg dit också... Sen far de till Sydney, för att leva loppan tillsammans i ett år eller så.

Liten update i bilder

2011-10-01T14:50:00.001+02:00

Jag har ingen aning om vad jag har skrivit om och inte här nu och jag orkar inte öppna bloggen och kolla för jag är fruktansvärt bekväm, för den som inte redan visste det. ;o)
Jag har precis laddat över alla foton och filmer ur mobileo så här kommer en radda foton och lite bildtext som kan tala om vad vi har pysslat med den senaste tiden.

Tyra står för modellandet på bilderna, några andra bilder har det just inte blivit...

Hoppgungan är en favorit när det är långtråkigt.

Givetvis är hon en liten minipunkare! Mammas tös.

Vi åkte bil till Berga och hälsade på mormor som fyllde år.

En grundlig undersökning i besticklådan, jättespännande!

Grimasen påminner lite om en viss morfar, tycker jag.

Det sovs i bilen för det mesta. Här är vi på väg till Berga igen, och Brantaråsen.

Hos moster Tove, som har hästar att sitta på.

Tyra skickade mms till pappa efter detta, gissa vad det stod?

När jag och Conny motionerar, ja vi har ju börjat träna, då sover tyra för det mesta i vagnen.

Men som nyvaken kan man ju undra vad sjutton dom där parenteserna håller på med.

Givetvis har vi lekt med Madelene.

och där ballade bilduppladdningsprogrammet ur, så jag får återkomma med fler bilder senare, i ett till inlägg.

Textiltryck

2011-09-28T17:31:00.001+02:00

Vi pysslade häromsistens jag och Marie. Här är en av bodysarna som fick ett nytt utseende. Från helrosa till Hjärta Jansson, nr 11

Framsidan är prydd av en flock vilda hästar. :-)

Massor att berätta om...

2011-09-21T20:09:00.001+02:00

Men det får bli en annan dag!

Idag har M&M varit här och lekt. Töserna samsades på golvet medan vi kalasade kladdkaka och gjorde textiltryck. :-D

Sent omsider...

2011-09-15T00:14:00.002+02:00

Märkligt uttryck det där, påminn mig att kolla vad det kommer ifrån. Sent är ju solklart, men omsider, eller om sider... Vad är rätt där tro?
Skit i de nu! Jag skulle ju uppdatera livets skeenden det senaste.
I söndags var vi hos goaste mamma för att fira henne lite eftersom hon fyllde är i tisdags. Det som bara skulle bli en tittin av oss blev stormiddag med nästan hela familjen. Alla syskon och nästan alla syskonbarn kom. Härligt att träffa alla!
I måndags drog jag ut på en snabb promenad, som blev 8,2 km lång. Behöver jag tillägga att jag var lite mör i benen när jag kom hem? Troddentede.
I tisdags storstädade jag och hade lunchbesök av Anna och Myran.
Onsdagen då, som just blivit torsdag spenderades med Marie och Madelene. Först fick Tyra hälsa på och leka en stund utan mamma, så jag kunde gå på ett läkarbesök. Första gången Tyra haft barnvakt en längre stund och det gick jättebra! Puh! Men jag fick en rejäl avhyvling av henne när jag kom tillbaka... Först då hon upptäckte att jag varit borta?
Sen var vi hem en sväng för att äta lunch och rasta hund innan vi mötte upp M&M igen med bussen till A6 och älskade espressohouse.
Där blev det latte och mudcake... mmmummms!
Och lite bäbisbyte vilket småtjejerna verkade nöjda med för ett slag. Mysigt!
Väl hemma igen blev det tvättstuga, mata barn, grundmålning av spjälsäng, diska, mata barn, laga mat till gnällig man med bottenlågt blodsocker, skura kök och packa matlåda till hungrig man med lunchpanik... (ja, jag är väldigt snäll mot honom ibland, det förtjänar han!) Det blev hemsnickrade hamburgare i bröd med dressing, lök och ost. Lite roligare än köttfärssåsen han ätit till lunch i nästan två veckors tid.
Jaa, sen fick jag mata barn och städa ur tvättstugan, och mata barn igen... Nu hoppas jag innerligt att hon sover hela natten. Klockan åtta står Anna utanför, då far vi till Herrljunga och Berga. Vi ska rida, leta svamp och umgås lite avslappnat. Härligt!

IKEA

2011-09-08T23:10:00.002+02:00

Livsfarligt för plånboken. Gick in för att hitta en svart tvättkorg, kom ut med en del annat men ingen tvättkorg. Någon som känner igen syndromet?
Marie hjälpte ju inte direkt till att hålla igen heller... till en början, men när jag började tafsa på picknickseten i papper och plast så röt hon ifrån, det får jag allt ge henne. Haha.
Vi tog en fika med världens goaste töser också. De diggar nog IKEA lika mycket som vi. :-)
På H&M tittade vi på tösakläder och jag köpte ett par vantar. När vi sen skulle på bussen och skulle bädda om Tyra så hittade jag ett par bäseskor där som jag INTE hade betalat. Pinsamt!
Men de var fina och när pappan sett dem och konstaterat att Tyra behöver höstskor så åkte vi tillbaka för att de som åkt med oss hem skulle hitta tillbaka (hört talas om en sexmånaders som snattar förut?!) och för att köpa ett par. Men de var slut i den storleken, så vi köpte boots till henne istället. I mocka. Så charmiga!
Vi har också shoppat stolsdynor till köket och en ny tvättkorg att matcha det nya svarta duschdraperiet.
I morgon blir det pyssel med M&M. T-shirttryck och aant smått å gott.
Gnatti!

Halvårskalas!

2011-09-07T23:38:00.002+02:00

Idag har det varit fullt ös i villa gosöverdos, städ och tvätt samt lite design.
Kan ju tala om att jag har en väninna som borde få guldpokal för vänskap. Anna är en av mina vardagshjältar. Idag ringde hon och frågade om Pasha ville gå ut i skogen en stund med henne och Myran, vilket hon självklart ville, hon avskyr när jag städar. Så kom hon och hämtade henne och for iväg, blev borta minst ett par timmar och kom sedan tillbaka med en kasse kantareller. Glad blev jag!
Sen tog vi en kaffe och så såg hon efter Tyra så jag kunde röja ur tvättstugan. Guld värt!
Och inte nog med det, i morgon kommer hon hit och klipper mig.
Jag känner mig bortskämd som har såna vänner.
När städningen var nästan färdig kom kalasgästerna Mikael, Marie och Madelene. Då blev det fiskgratäng och potatis till oss och köttfärssås till halvårsprinsessorna. Det åts med god aptit, alltid trevligt när maten går åt!
Till efterrätt blev det specialtårta till sessorna och glass med frukt till oss.
Alltid lika trevligt sällskap när de kommer. Och på tal om goa vänner, Marie kom med en beställning jag gjort på lite kläder. Tyra blev sååå fin i dem. Lägger upp bilder i morgon.
Nu är det god tid att säga gonatt, sov gott, dröm vackert, vakna torrt!

Träning pågår

2011-09-06T23:49:00.002+02:00

Jag bestämde mig, i söndags, för att jag skulle ta tag i min vikt och min kondition. Letade runt lite och fann viktklubb.se men tänkte att jag kanske kunde hitta motivation på någon annan plats. Till exempel i nån app till telefonen. :-)
Jag sökte runt där och hittade en app som balanserar kost och motion, peppar och påminner. Underbart. Jag laddade ner den och är helt såld. Bättre motivation har jag aldrig haft. Det bästa är att Conny kör samma så vi peppar också varandra. Och tränar ihop. Igår körde vi parträning efter Paulo Robertos bok och hade skitkul. Rekommenderar den verkligen!
Så, sedan i söndags har jag bränt ca 700 kalorier. Och jag har idag klarat av att äta som jag ska i kalorimängd, däremot långt ifrån enligt den kostcirkel som är rekommenderad.
Anyhow, det känns bra att vara igång. Målet är snällt såhär i början. Jag ska nå 60 kg till 4e mars 2012.
Go Mia, go!!

Det är den där tiden igen...

2011-09-05T02:28:00.002+02:00

De där två-tre dagarna på året som alltid är lite tyngre än de övriga, vanliga.
Och så tänker jag att jag kanske har bestämt för mig själv att det ska vara så, att jag tvingar mig själv att tänka på honom och på saknaden bara för att kalendern visar 5-6-7/9... att jag någonstans innerst inne tror att jag inte skulle vara en lika bra syrra om jag tillät mig att glömma.
Men nej, det funkar inte så. Om han fick bestämma så skulle han vilja att jag glömde det tunga och mindes det fina, när som helst och var som helst, inte speciellt några dagar om året.
Så ville jag vara den bästa syrran så skulle de här dagarna inte spela någon roll. Men de gör det... De spelar roll, vartenda år... Oavsett, verkar det, hur många de blir som passerar.
De dyker upp, de återupplivar tunga minnen, jag ror igenom dem, och så är de förbi.
Saknad är och förblir han, goa brorsan min. :-)
Idag har jag tänkt på hur han hade varit med Tyra om han fått träffa henne. Naturligt busig, glad och stolt, förmodligen.
Jag har tur som har så fina syskon, och jag är rik som alltid varit omsluten med så mycket ren och självklar kärlek.
Nu är det redan den 5e, men igår, (jag har inte lyckats somna än) så fyllde Tyra halvår. Hon firade med en smarrig middag. Lägg märke till att hon lyckas med att både äta och le mot kameran. ;-)

Sömn...

2011-09-03T19:59:00.002+02:00

Ett av livets viktigaste och skönaste behov... I alla fall om du frågar mig. Och Tyra, som alltid gör det med en bäbis formidabla stil och finess.

Willysreklam

2011-09-02T22:29:00.002+02:00

Idag har vi handlat på Willys Österängen. Dit brukar vi åka om vi har fler än fem varor på köplistan. Riktigt bra priser, numera väldigt fräscht och ett stort utbud.
Handlade inför Tyras halvårskalas som hon ska ha på söndag. Tårta ska bakas till stora och små, och middag ska det serveras. Mysigt!
Tyra fick själv bestämma lite av sakerna på menyn. Majsbågar, bland annat.

Knyttets nya skor var väldigt trånga...

2011-08-31T22:30:00.001+02:00

och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av Knyttets ben.
Han satte sig på kappsäcken och sa
- Den är nog ändå rysligt bra att ha.

Då steg en vind från havet in med lockande musik
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik
nån kappsäck har han aldrig haft, och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.

Men vem ska trösta Knyttet med att säga att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.

Jag har aldrig förut ställt mig frågan vad den där kappsäcken ska vara bra för, egentligen. Det var så självklart när jag hade den där sagan på repeat när jag var liten. Eller ja, jag fick vända på bandet när den var slut, men det var den dagens repeat. Självklart att man inte borde gå omkring och konka på någonting i onödan, självklart att Knyttet var lite för ensam och rädd för att liksom våga släppa det han hade kvar av sitt gamla liv i det lilla huset där han bodde...
Men idag förstår jag det, att det kan vara svårt att släppa taget om den där kappsäcken. Att det inte är så enkelt att bara häva ur allt tungt ur den och använda den för någonting bättre, sådär som Knyttet gjorde när han gav sig ut på havet i sin. Den fick bära honom istället för att han skulle släpa på den.

Jag borde låta min erfarenhet bära mig istället för att tynga ner mig. Så är det.

sin kappsäck tömde han på allt och satte sig i den
och rodde ut på havet i den långa dyningen
Två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli,
när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt
och allt blir annorlunda och förtrollande och nytt

Vi får åka biiil!

2011-08-31T15:34:00.002+02:00

Jag slipper springa ut och göra alla ärenden själv. Finaste kommer hem från jobbet snart och då ska vi åka runt och göra allt som jag inte orkat med idag. Härligt!
Sen tror jag att han tänker laga mat för mys till kvällen också.
Han är bäst.

Seg dag...

2011-08-31T13:58:00.000+02:00

I ett par dygn har Tyra varit rätt så förkyld, snorig och nysig... täppt då hon skullat äta och sova. Så vi har inte fått så mycket sömn. Igår var vi inne hela dagen och gjorde mest ingenting, till Tyras förtret eftersom hon gillar när det händer saker. Idag har vi inte heller gjort många knop, men skönt är att Tyra vaknade i förmiddags efter en längre stunds sömn och förkylningen är i princip helt borta.
Hon är på toppenhumör, som hon brukar, och har lekt en lång stund på sin underbara lekfilt.

Vi har en hel del saker som vi behöver få gjort idag, men det tar emot långt ner i magen på mamman. Pasha behöver medicin och en långpromenad, mamman behöver ringa csn, brev ska postas, mat ska handlas, det ska dammsugas och diskas... och lagas mat... och ätas... Till och med det tar emot. Mat som är så gott.
Tänk om jag kunde vakna med samma sprudlande energi som dotra mi varje morgon, och med samma underbara humör. Då skulle jag fått gjort väldigt mycket om dagarna det är ett som är säkert.

Näpp, bara å ta tag i det. Gott folk, ha en underbar dag!

Tvätthjälp

2011-08-29T23:32:00.001+02:00

Idag har vi haft besök av Marie och Madelene. Mysigt!
Slängde ihop en pastasås till lunch åt oss som blev riktigt lyckad. Den innehöll bacon, grädde, lite mushroomsoy, en tärning svampbuljong, champinjoner, rödlök, färsk basilika och persilja... Och lite mjölk... Till den tagliatelle. Till efterrätt åt vi marängswisch...utan grädde. Trevligt att få i sig lunch för en gång skull. :-D

Efter att de åkt hem började tvättiden, så den varvades med disk, bäsemys och snack med pappan.
De stack till affären ihop en stund, far och dotter, och då tog jag och vovvan en sväng tull lekplatsen där vi lånade den stora gungan för en stunds filosofi.

Nu viks det tvätt, tillsammans med den tröttaste, men sötaste, lilla hjälpredan mamman nånsin haft.

Aftonpredikan på Lovisagatan

2011-08-26T21:55:00.001+02:00

En lugn dag lider mot sitt slut. Älskade killarna har kommit hem igen, efter att ha varit hemma... ;-)
De har varit saknade, busarna.

Kalasat på tortillas med guacamole har vi gjort efter en härlig pannkaksfrossa med Majas goda jordgubbssylt. Och det var den yngsta som bröt brödet (skvätte runt välling) och bjöd på en eldig predikan.

Härlig dag blev mysig natt

2011-08-26T00:57:00.003+02:00

Vi lekte sjusovare här i förmiddags och jag vaknade bredvid en galet lycklig lillstinta som nog kände på sig att dagen skulle bli något extra.
Man kan verkligen inte ha dåligt morgonhumör om man vaknar bredvid Tyra... Hon är i princip alltid lika glad när jag tittar upp och möter hennes blick.

Efter frukost gav vi oss ut med hundet och sen hoppade vi på bussen till Marie och Madelene.
Marie hade sytt en alldeles egen liten mössa till Tyra så nu kan töserna matcha varandra på stan.

Emma och Edith kom också så vi lekte ett tag tillsammans och fikade på härlig paj. Bild kanske kommer senare om alla parter är med på det. :-)

Så mysigt att se de tre små töserna ihop, som vi följt ända sedan tiden i magen. Men vi saknade grabben i gänget. Hoppas han också kommer nästa gång.

När jag väl pallrade mig hem, med en sovande Tyra, väntade en underbar middag med tända ljus och lyx. Jag åt mig proppmätt!

Nu sover mina kärlekar... Och jag ska väl sova jag med. Gnatt!

Once upon a time...

2011-06-23T00:26:00.004+02:00

En gång i tiden var jag ung och söt...

6 år senare är jag bara ... stor..?

Dags är det att plocka fram orken och sätta fart på fläsket, och ta en tripp till en stylist eller nåt för så här kan vi inte ha det. Punkt. Bestämt punkt!

Pappas version

2011-06-03T23:04:00.001+02:00

Dä sa böjas i tid...

dä sôm krokit sa bli.

Underbar dag!

2011-06-03T00:29:00.005+02:00

Vi började dagen rätt så soft med familjemys i sängen. Tyra är alltid på ett så underbart humör när hon vaknar, så det är väldigt svårt att komma upp. Hon sover i sin vagga om nätterna, men när hon vaknar första gången på morgonen så lägger jag henne mellan oss så att vi kan gosa. Och sen sover vi vidare några timmar och vaknar tillsammans i lugn och ro. Det är inte så ofta pappan kan vara med, men idag var en sån lyxdag. =o)

Så småningom kom vi iväg och köpte brunch på espressohouse som vi tog med till hundbadet där vi rastade Pasha och åt innan vi gav oss iväg mot Falsketa sta för att hämta upp grabbarna Björnbus. SOM jag har längtat efter dem!

I bak i bilen är det trångt och mysigt, men nog längtar vi efter ett större åk alltid.

När vi anlände Könjöping igen så bestämde vi oss för att spendera eftermiddagen i stadsparken så dit gav vi oss iväg efter att ha hämtat upp grillmat och annat smått och gott. Där blev det fotboll, kök och lite lekparkshäng. Hela familjen tok fick plats på kort!

Nu har natten lägrat sig över staden och barnen sover i respektive säng. Det är dags för mig med att sova mina timmar. Bjuder väl på en knäppbild... som fick mig att inse att det defenitivt är dags att ta tag i träningen på allvar för huva vad mycket smidigare jag är än jag ser ut!

BVC

2011-06-01T16:02:00.004+02:00

Idag har Tyra fått vaccination i båda låren. Kan säga att det inte var den roligaste upplevelsen hon varit med om, men att hon har kommit över det nu.

Efter att ha sovit en stund i vagnen så kunde hon mysa loss med mamman på en filt i gräset.

Nu väntar vi på att pappan ska komma och hämta oss... tiden kan nog inte gå långsammare än när man ska iväg på nåt spännande! Får la ta hand om disken och trycka i mig nåt ätbart medan jag väntar.

Kram på er!

Vad värmer ett mammahjärta?

2011-06-01T11:38:00.005+02:00

Jag fick inget samtal på mors dag, killarna hade väl fullt upp tänkte jag och var inte jättebesviken över det, men tänkte allt på det lite grann.
Men så i måndags, när jag satt hos frissan... (mer om det senare) så skickade Conny ett sms och talade om att jag fått ett paket med posten. Och gissa om mitt mammahjärta bultade hårt och varmt när jag såg vem det var ifrån?

Tack älskade son!

Massa mys...

2011-05-31T11:50:00.002+02:00

Det är så himla skönt att vara hemma med det här lilla trollet att jag aldrig vill tillbaka till skola eller arbete... Man kanske skulle bli hemmafru på riktigt?

Ha serrö...

2011-05-31T00:11:00.000+02:00

Dä sa böjas i tid...

dä sôm krokit sa bli.

Mors dag!

2011-05-29T14:35:00.009+02:00

Dagen började med en stunds gosande med dotter och pappa, innan pappa gick ut med hunden och vi åt lite frukost. Mysigt att kunna sitta ner i lugn och ro och äta tillsammans, länge, innan dagen började.
Efter ytterligare en stunds gos så skulle pappan ge sig ut på stan, för första gången ensam med dottern. =) De var ett väldigt fint par när de gav sig iväg, och jag får för första gången känna mig lite sådär kravlöst fri i hemmet som man aldrig lyckas göra när Tyra är hemma, även om hon sover. Skönt!

Igår hade vi stor städdag här hemma. Sanering av hem och hund. Jätteskönt att få det gjort men VILKEN TID det tog. Puh!
På kvällen hade vi riktigt celebert besök av prinsessan Madelene och hennes föräldrar Marie och Mikael som vi träffat genom föräldragruppen. Vi fick en vacker blomma som nu pryder vardagsrumsbordet i vårt nystädade hem. =)

Till förrätt bjöds det räktoast, i räkröran hade jag creme fraishe, salt, finhackad gräslök, bladpersilja och basilika, majonäs samt givetvis nyskalade räkor. Yummy!
Till varmrätt serverades smokey hickory-ribs med coleslaw, salsa och klyftpotatis.

Efterrätten stod Marie för och det var en helt ljuvlig after eight-tårta. Mäktig men smäktande god... oj oj oj...
Till maten drack papporna öl och mammorna zingo och det vete sjutton om det inte gav ungefär samma effekt.
Gullungarna sov eller satt med vid bordet och tyckte nog att vi var lite underligt muntra. Längtansfulla blickar slängdes på vår vuxenmat. Kommer defenitivt inte bli några problem att introducera smakportioner där, det är jag säker på.

(Tråkig bild med blixt, jag vet... men tyvärr fanns det inget val.)

Nu ska den här mamman slita sig från datorn och njuta lite av lugnet innan pappan och tösen kommer hem igen. Idag står det indisk hämtmat och besök av farmorn på schemat och såklart ska vi frossa i oss den sista tårtan från igår!

Hoppas ni får en underbar dag.
// Mamma Mia

IKEA, stundande resa och kalas...

2011-05-12T21:59:00.000+02:00

I dag har jag och Tyra vikt tvätt och städat, diskat, lagat mat att bjuda mormor på och så har vi gått på IKEA i flera timmar. Tyra sov hela tiden. Jag fick väcka henne för ett blöjbyte i halvlek på IKEA efter att vi fikat på cheesecake och latte.
På fiket kom en liten tös framspringande och iakttog mig på avstånd. Det var Felicia, en liten favoritflicka från Mullsjö. Hon bytte några ord och sprang sen tillbaka till mamma Bettan som kom fram och kikade lite på Tyra. Kul att springa på dem. =)
Shoppade loss rätt så rejält och med hem fick jag en ny servis, två par gardiner till vardagsrummet, lite handdukar och ett gäng glas. Perfekt.

Mormorn hade med sig en sekretär till killarnas rum. Där ska målarprylar, pärlplattor och annat pyssel ligga. Kanon! Hon hade ropat in den på aktion för ynka 30 kronor.

Nu har vi hängt gardiner och diskat servisen, skålarna ska vi byta mot en annan färg. Blev läckert.

Nu börjar lillan bli tjurig så jag får korta påt lite...
I morgon sticker jag och lilltösen till Mariestad och fina Sophia och Anders, deras goa barn och katter och hund och hamster? Fiskar har dom nog också. Blir lite häng på fredagskvällen och på lördag ska jag hänga med på utställning. Go Devons! Katter i kubik och kvadrat. Ska bli så kul.
Ska boka tågbiljetter nu... billigare att åka tåg än buss, märkte jag, för det kostade extra för barn även under tre år på swebuss. Hm.
Åker tillbaka till Jkp på lördag eftermiddag-kväll för lite soffhäng med pappan och på söndag blir det kalas hos svärfarn i Mullsjö.

Full rulle som ni märker... och inte får jag sitta här nåt vidare heller. Liten klagar. Ciao!!!

Årets första riktiga åskväder...

2011-05-12T09:26:00.000+02:00

Hade en riktigt bra dag igår. Fick ut med Pasha på morgonen medan nattfukten dröjde sig kvar och det luktade så underbart gott ute. Sen somnade jag och Tyra om i storsängen till tio-snåret då Marie hörde av sig för att kolla läget. Vi bestämde oss för att träffas på A6 så jag gick upp och tog tag i dagen. Det tar sin tid att amma, äta, göra i ordning och promenera hund så vid tolv var jag äntligen och mötte upp Marie och Madelene. Så tog vi en sväng i diverse affärer och hittade en hel del småkläder till töserna, och jag fick fatt i ett par kjolar och ett par byxor. Byxorna ska bytas mot större modell idag... *SNYFT* Jag måste börja träna!!!
Efter shopping landade vi i en soffa på espressohouse och jag fick mig en islatte, en räkmacka och en underbar kanelsnäcka. Tyra och Madelene fick käk och torra blöjor.
Sen hörde en måttligt road sambo av sig och undrade var jag var och varför han skulle vara hemma till fem för att jag skulle tvätta när jag inte ens var på plats... så det blev till att slänga mig på bussen. Hade helt tappat bort tiden när vi satt där i solen och babblade. Hihi.

Väl hemma blev det tvätt och hockey. Sverige sopade banan med tyskarna i kvarten, men nu väntar semi mot Tjeckien och där tror jag vi kammar noll... tyvärr. Vi har ett bra anfallsspel men försvarsspelet är under all kritik, även om målvakten håller kan han ju inte förväntas göra hela jobbet själv. Nej, jag hoppas verkligen de tightar till sig där bak inför nästa match annars är det över där och då. Eller ja... bronset kan vi ju få men vad är det värt?

När matchen var slut och tvätten var tvättad och vikt blev det dags för Pashas kvällspromenad. Conny tog den. Åskan hade gått en stund men hunnit lugna sig, men just när de gick ut kom den tillbaka med full kraft. Tyra, som låg i vaggan, vaknade och blev lite ängslig där i ensamheten. Jag tog med henne upp och så stod vi och tittade ut genom fönstret och lyssnade på mullrandet. Blixtarna avlöste varandra och de slog runt om oss... det var väldigt längesedan jag var med om ett så högfrekvent åskväder. Härligt! Tyra myste in sig i mig och förundrades nog över spektaklet därute, men till slut somnade hon med nosen tryckt mot min hals.

Jag passade på att vädra ur ordentligt, och lagom till vi skulle lägga oss så var det över.
Conny och Pasha var närpå dränkta när de kom in. Det hade varit fullkomligt stillastående ute medan de gick. Folk stod i fönstren överallt i sina lägenheter och inte en själ var ute och körde eller gick.

Bilder på åskan från förra året.

Livet just nu...

2011-05-10T21:23:00.004+02:00

Jag har inte mycket tid till att sitta framför datorn... vilket kanske märks lite grann här i bloggen. Undrar om nån ens läser den ännu? Vilket som så består livet just nu av att njuta för fullt av försommarens underbara grönska, amning, bokmalning, umgänge med goa vänner och mys med familjen. Och så sover jag en del, gör jag.

Här ligger Tyra och myser i stadsparken där vi var igår med Marie, Madelene, Anna och hundarna. Vi käkade kladdkaka och drack te/kaffe och babblade om allt och inget. Underbara Maj!

Tyra är nu nio och en halv vecka, tiden går så fort. Hennes största intresse för tillfället är att stå upp och balansera, och snabbt lär hon sig. Tidigare i veckan orkade hon bara stå en liten stund och fick inte med huvet upp, nu får hon med huvet riktigt bra och kan stå länge och till och med stampa lite. Så häftigt att följa utvecklingen. =o) På tvåmånaderskontrollen skulle doktorn visa att hon kan "gå" men det tyckte inte Tyra var någon bra idé. Hon stod hellre. Gick (eller gjorde benrörelser) gjorde hon för längesen... det gör de redan som nyfödda vilket är otroligt coolt.

På påskdagen var vi i Floby och promenerade, som vi brukar göra varje år. Blåsippor och fika i stenmurslandskapet. Vi var ett jättegäng och jag hade med kameran.

Vi brukar som sagt vara ett gäng. Förutom de som är med på bild här var även svärmor och Connys mormor, min morbror och hans fru samt några familjer som jag inte känner. Kul!

Skitiga fötter hör absolut till den här traditionen. =o) Egon posar.

Nu får jag visst inte sitta här längre, för nu vill lilltösen ha mat.

Vårdagar...

2011-04-18T23:55:00.005+02:00

Detta är min absoluta favorittid på året. Blåsippor, vitsippor, backsippor, påskliljor och krokusar, tussilago och små buskblommor som jag inte kan namnet på. Fåglar som kvittrar och leker överallt och människor som liksom vaknar till liv ihop med knopparna som slår ut på träden. Starkt solsken och vackra solnedgångar och ännu vackrare månuppgångar. Det är fullmåne och igår fick jag äran att se den gå upp över skogen vid en sjö samtidigt som himmelen färgades purpur i motsatt riktning. Det var en måne av den där enorma sorten... som kändes så nära att den nog skulle gå att ta på om man bara kom upp i trädtoppen.

Har varit ute och följt varje liten knopp, tagit in förändringarna i omgivningen och njutit varenda dag. Äntligen är den där evighetslånga vintern över för den här gången.

Utmaning...

2011-04-05T22:28:00.005+02:00

Jag har blivit utmanad av Sara!

Fem sanningar om mig:

1. Jag trivs alldeles för bra med att vara hemma hela dagarna, men känner mig ändå ensam och bortvald ganska ofta trots att jag egentligen vet att jag valt det själv.

2. Jag avskyr för det mesta att promenera med hunden, men kan inte tänka mig ett liv utan hund.

3. Jag tycker att det är jättekul att laga mat, men bara om det finns andra som vill äta den.

4. Jag vill inte att sambon tar hand om tvätten för jag tror att det bara är jag som kan tvätta i detta hushållet.

5. Jag var helt säker på att jag inte skulle ha fler barn och var starkt inne på att sterilisera mig innan jag äntligen blev tillsammans med Conny.

Jag utmanar... Alexandra, Kerstin, Åza, Anna-Karin och... någon läsare som jag inte vet om jag har. ;o)

Det blev en flicka!

2011-03-22T14:38:00.002+01:00

Den tredje mars hade jag förvärkar, vilket jag hade haft från och till i två veckor redan så det var inget nytt med det. Dagen innan hade jag gjort allt det där som man ska för att försöka sätta igång en förlossning, som att äta färsk ananas, dammsuga, skura golv, damma och greja... och färdknäppa så klart. Den tredje tog jag en svängmed hunden och klättrade i berg (eller upp för ett jäkligt brant skogsparti) med värkar som började kännas lite mer överallt... typ.

När sambon kom hem från jobbet, rätt så sent, så hade jag plockat och donat och kunde knappt sitta för det gjorde liksom rätt så ont.. då och då.

Vi åt hämtmat, en stor kebabrulle slank ner, och tittade på tv. Då och då var jag uppe och gick och till slut ville jag inte sitta alls utan helst lyssna på musik, sjunga och gå omkring och dansa en väldigt klumpig sorts magdans... eller svänga på rumpandans... whatever... Tracy Chapman och Vaya Con Dios random på cd-spelaren och en tjocksmockmorsa som började våga hoppas på att det faktiskt var förlossning på gång.

Vid halv tio tyckte jag att jag ville in och kolla läget på förlossningen. Vi klockade värkarna och de kom med tre till fem minuters mellanrum... och var stundtals så intensiva att jag började bäva inför den smärta som skulle komma senare.

När vi stod i hallen och tog på oss kläderna och fixade med allt som skulle med så ringde det från okänt nummer och i andra änden av luren hör jag - Heeeej! Canada calling!

-Va?! Sa jag, för jag blev ganska förvirrad, och då svarade det i andra änden -Haha, heeej det är Mickan.

Och då blev jag lite tårögd, för jag har inte hört hennes röst på evigheters evigheter. I alla fall inte sen i somras. I alla fall fick jag ju förklara att jag var på väg till förlossningen, så det var inte riktigt läge att snacka just då, men väldigt glad blev jag och kände mig lite mer peppad på att åka in och föda barn.

Väl inne på förlossningen avtog givetvis värkarna och ctg-kurvan uppmätte måttlig aktivitet... Öppen var jag, men bara två cm. Vi blev erbjudna att stanna kvar i väntrummet en stund för att se om värkarna kom tillbaka men valde att åka hem igen. Vi bor ju ungefär tio minuter från förlossningen så varför inte?

Väl hemma så tog sig den blivande fadern lite sömn och jag tog en varm dusch. Värkarna hade återkommit och multiplicerades i styrka. Jag fick sitta på en pall i duschen för att det skulle vara möjligt alls. Vid halv två försökte jag gå och lägga mig men hade då så täta värkar att Conny vaknade och tyckte att nu lät det som att det var på gång på allvar. Så han klockade en stund, fortfarande var värkarna rätt så oregelbundna, men tätare än förut... och dessutom gjorde de nu så ont att jag nära på grät mig igenom dem... så vi åkte in igen och var där runt halv tre.

Fick åka rullstol in på förlossningssalen och blev snabbt kopplad till ctg, fick träffa vår barnmorska som vi träffat förut och som visste att jag haft en tuff förlossning innan, vilket knappast var någon nackdel. Hon var helt perfekt för oss.

Öppen fem centimeter var jag och nu var det ingen mening att göra nåt annat än att försöka bli sams med lustgasen och hålla mig nära sängen.

Efter det är det lite dimmigt... jag stod upp i gåstol en stund men snart började det trycka på så illa att jag var tvungen att ligga ner. Det gick rätt så bra att med hjälp av lustgasen andas mig igenom värkarna fortfarande men jag ville ändå ha akupunktur, så det fick jag. Jätteskönt och så underbart avslappnande mellan värkarna.

En sak som är rätt fantastisk är hur fort tiden går när man föder barn... eller i alla fall upplever jag det så. Snart ville jag börja krysta och det fick jag inte för jag var bara öppen åtta cm, men nånstans där tog bm hål på hinnorna så att vattnet gick och därefter hjälpte hon till lite med att skjuta undan kanterna så att jag öppnades lite snabbare och så var det okej att börja krysta.

Ungefär där blev det dags för skiftbyte så jag fick en ny barnmorska som inte var färdigutbildad men gjorde ett jättebra jobb ändå, och en ny undersköterska. De tidigare två stannade kvar i rummet tills lillan var ute. Och just när jag trodde att barnet aldrig skulle komma ut utan fastna i födselkanalen, så kom hon och plötsligt var all smärta som bortblåst.

Det var en liten mörkhårig plutt som hamnade på mitt bröst. Pappa fick klippa navelsträngen och vi var helt fångade i stunden. När jag fick veta att det var en flicka var det knappt jag kunde tro det. Vi har ingen hög statistik på flickor i vår familj.

Hon vägde 3440 g och var 50 cm lång. Klockan 06:52 kom hon, så det var inte så länge jag behövde kämpa vilket jag givetvis är tacksam för. =o)

Vi blev kvar på förlossningen till halv sex på kvällen ungefär sedan åkte vi hem. Jätteskönt att slippa BB. Tösen åt som hon skulle och var som hon skulle på alla vis så det fanns ingen anledning att ligga kvar.

Nu är Tyra arton dagar gammal och ligger i vår stora säng och sover. Hon har gått upp rejält över födselvikten och äter i lagoma intervaller så det är inga större problem att få sova.

Pappa har börjat jobba igen och vi är ensamma hela dagarna. Känns lite tråkigt, men samtidigt är det helt underbart att få möjlighet att vara hemma med Tyra. Hon är en liten gullunge, så mysig så jag får fjärilar i magen av att vara med henne... helt enkelt helt underbart.

Alla längtar efter något...

2011-03-02T12:17:00.001+01:00

Pasha längtar ut...

Själv längtar jag efter att få snusa bäbisnacke...

Slempropp...

2011-03-01T12:35:00.002+01:00

Igår klenade det till därnere, ja jag vet jättetrevlig information men sån är man som höggravid. Ut kom en bit slempropp och lite senare en bit till. I natt har förvärkarna väckt mig då och då men lagom till morgonen klingade de av igen och jag fick sova länge. Det känns som om jag går omkring med en stor vattenmelon mellan benen så jag hoppas att det är dags nu... Svullnaden i vader, fötter och händer börjar bli jobbig på allvar och halsbrännan kommer så fort jag har ätit och vägrar ge med sig. Men i övrigt mår jag löjligt bra. Har just tagit en lite längre promenad med Pasha och fått andas frisk härlig luft. Det går väl inte så fort när vi går, men jag kommer ju åtminstone ut. =o)

Idag är jag i v 38+6, i morgon 39+0 och går då alltså in i v 40. Det är sju dagar kvar till beräknad förlossning och nu vet vi med säkerhet att barnet blir ett marsbarn.

Funderar på vad jag ska hitta på för något idag... Det är riktigt skunkigt skitigt på golven upptäckte jag igår, så det vore kanske ingen dum idé att städa. Det märkliga är att det där boandet som jag hade för ett par veckor sedan har försvunnit rätt ordentligt, och det är lika tråkigt att städa och sortera och dona nu som det någonsin har varit. Jag vill mest bara in och föda barn... hela tiden... men det där rår jag ju inte över.

Ska försöka få till en sista bild på magen idag i alla fall. Har sån lust att gå ner på stan och få ögonbryn och fransar fixade och kanske tona till håret... men tror jag sparar pengarna till annat.
Man får väl se ut som ett troll när man är i mitt tillstånd. Hehe.

Adios!

Dag 28 – Det här saknar jag

2011-03-01T12:24:00.003+01:00

Helt ärligt så saknar jag absolut ingenting. Jag har en underbar familj, jättefina vänner, ett fint hem, ett kök fullt med mat, pengar på banken och en hel massa möjligheter. Vad skulle jag sakna? Jag är ju rik.

Dag 27 – Min favoritplats

2011-02-28T12:04:00.002+01:00

Hmm... min favoritplats...
Jag har inte längre någon självklar favoritplats, faktiskt. Förr hade jag alltid mina tillhåll ute i naturen i nån glänta, vid någon bäck eller speciellt träd, nån utsiktsplats som var min alldeles egen... Här i Jönköping har jag ingen sådan plats. Jag har inte haft ro att leta upp någon, trots att naturen är alldeles särskilt slående häromkring.

Här har lägenheten varit min borg, min favoritplats om man så vill... Den förra lägenheten. Denna har inte lyckats leva upp till det ännu, men det kanske kommer.

Dag 26 – Mina rädslor

2011-02-27T15:09:00.002+01:00

Har inte så många rädslor. Gör mig av med dem när de dyker upp genom att förklara för mig själv att alla rädslor är lögner, allt enligt ett visst programs sätt att hantera problem.
Det som inte har hänt än är ingenting att gå och oroa sig över, och det som har hänt får man tackla efter hand.

De rädslor som brukar dyka upp då och då är de där vanliga rädslorna, att någonting ska hända någon av de närmaste, att pengarna ska ta slut eller att tryggheten ryckas undan. Men som sagt, allt sånt är bara påhitt, eftersom det inte händer. Just nu.

Dag 25 – En första

2011-02-26T17:53:00.002+01:00

Vad sjutton ska jag välja? Har upplevt många "första"...

Första minnet, kan jag ta.
Jag var inte äldre än två år vet jag med säkerhet eftersom detta var i det första huset vi bodde i, där jag föddes och levde mina två första år.
Mina systrar och en kompis till dem satt under trappan i min "lekskrubb" i köket, där jag hade alla mina leksaker. De sjöng "Det var så roligt jag måste skratta..." och "Dansa min docka..." på min beställning.
Mysigt minne, och det tog några år innan jag kunde räta ut var någonstans det kom ifrån innan mamma berättade att jag haft leksakerna där i skrubben.

Vi flyttade senare rätt över vägen till ett betydligt större hus som inte hade någon sådan skrubb, och vårt gamla hus Mariedal såldes till ett par som hette Evie och Tage. De bodde där i några år, och jag var där ibland och hälsade på deras get Kicki, samt trampade uppblött tidningspapper.
Jag var livrädd för deras stackars son, som flyttat hemifrån... har för mig att han hade långt hår.

När de flyttade så köpte min morfar huset och bodde där en stund innan min bror köpte det av honom. Så huset fanns nära länge men då var skrubben under trappan städskrubb...

Så var det med det. =0)

Varning för otrevliga (graviditets)detaljer.

2011-02-25T12:59:00.002+01:00

I morse vaknade jag av att jag hade molvärk och en trängande känsla ner i bäckenet, det kändes som om någonting var på väg ut... ungefär som när mensen drar igång. Som en stor klump med slem eller liknande. Jag tänkte att det är nog slemproppen som lossnar och när jag skulle vrida på mig lite så forsade det ut blod. Massor av blod som sedan övergick till att vara vattenblandat och så småningom bara var klart vatten.
Jag väckte så klart Conny och talade om att vattnet gått och när han fick se allt blod så blev han ju helt förskräckt och ville att vi skulle åka in på stört. Men nej då, inte jag inte... jag hade ju inga värkar så jag tyckte jag kunde sova en stund till. Jag la mig tillrätta i det blöta och skulle helt klart sova tills värkarna startade, inte ringa tillnågon förlossning innan dess för det vet man ju att man ändå bara blir hemskickad.

Ja...

Så vaknade jag på riktigt. Conny hade åkt till jobbet och jag hade INTE haft någon vattenavgång. Sängen var torr och fin och pluttas rörde sig som h*n skulle därinne. Inget blod, inget vatten. Bara en frisk, utvilad mamma och en liten livlig bäbis. Piuh!!!

Dag 24 – Det här får mig att gråta

2011-02-25T12:24:00.003+01:00

Hahaha... jaa, vad får mig INTE att gråta är nästan en bättre fråga för just nu kan det vara i princip vad som helst som får mig att ta till lipen. Jag kan gråta av att se på sveriges värsta bilförare eftersom tanken då ploppar upp att någon skulle kunna hamna framför deras bilar i trafiken och att det då skulle kunna förstöra livet för en hel massa människor... Nyheterna är ju som sagt var uteslutet. Jag börjar gråta om jag får se bilder på små spädbarn... om någonting går emot mig på minsta lilla sätt så kan det vara en katastrof.
Att gå in i killarnas tomma rum, när de är i Falköping, är en ny garanterad gråtutlösare. Jag sitter inte därinne och storbölar, men det kan allt trilla några tårar i saknad.

Jo, jag är minst sagt känslig just nu... men det går väl över kan jag tro. Om några månader. =)

Bakar bröd... och annat smått och gott...

2011-02-24T15:48:00.004+01:00

Det luktar redan bröd i lägenheten, trots att jag inte fått in det i ugnen ännu, och trots att det inte jäser och trots att det blev alldeles för torrt... tror jag. Ska gå och hysta in det i ugnen nu i alla fall så får vi se vad det blir av det. Får väl sluta med torrjäst antar jag, men jag tycker det är så smidigt att alltid ha hemma... men vad är det för smidigt med det om det inte fungerar?
Eller så är det bara mina bakkunskaper som inte är som de ska. Kan ju vara så.
Sådär... ojäst bröd i ugn... kan det kanske smälla till där inne och bli det godaste brödet någon någonsin smakat? Nej, inte så troligt nej...

Jag ska nog hålla mig till att baka sånt där med socker i. Sånt som innehåller bakpulver och kakao och sirap och smör. Det brukar aldrig misslyckas. Tänkte slänga ihop ett gäng chokladmuffinsar, kanske göra godismuffins av dem. De är så galet goda... och så hade jag tänkt göra en ananaspaj också... Farligt, vansinnigt god. Fast egentligen tänkte jag baka sånt som jag kan frysa in och ta upp när vi får gäster som kommer och vill hälsa på underverket sen... när h*n bestämt sig för att titta ut. Fast nu, efter brödet, så tror jag att det får räcka med bakande till i morgon. Måste ju ha något att göra då också... innan Conny slutar jobbet och vi åker till Falköping och hämtar killarna.
Just nu är jag fasligt trött... har blivit det vid den här tiden de senaste dagarna och faktiskt gått och lagt mig då också. Men idag får jag hålla mig uppe. Borde se till att fixa nåt ätbart, förutom nybakt bröd som inte jäst.

Onödigaste inlägget genom tiderna? Kanske... men ändå ett inlägg.
Adios!

*******************************************************************************

Kan ju tala om att brödet blev som det skulle trots allt. Lite degigt bara, men nästa gång ska jag göra lite annorlunda så kommer det nog bli perfekt. Gött möööös.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

2011-02-24T11:42:00.002+01:00

Conny, är enormt bra på att få mig att må bättre. Ja, jag vet... gulligull tuttinutt... men så är det i alla fall. Han brukar kunna fånga upp mig när jag sjunker ner och ger mig möjlighet att hämta kraft och energi på det vis jag behöver för stunden genom att till exempel avlasta mig då det går. Han är en klippa att prata med och gör alltid sitt bästa för att förstå, och han måste inte alltid vara Mr Fix-it, utan kan lyssna utan att komma med lösningar.

Annat som kan få mig att må bättre är att ha sönerna nära och hitta på saker ihop med dem, eller bara prata med dem om allt och ingenting. Deras syn på världen kan nog lyfta den deppigaste.

En riktigt skön promenad med en välfokuserad hund är också en garanterad glädjehöjare. När vi blir det där teamet jag och Pasha och hon nästan slår knut på sig själv för att vara tillags. När hon är trygg och glad och svarar bra på träningen. Den senaste tiden har vi haft det så, och det är så mycket roligare att gå ut då.

Dag 22 – Det här upprör mig

2011-02-23T10:36:00.002+01:00

Jag blir jätteupprörd av att följa nyhetsflödet, framför allt då det visas bilder på döda människor som förlorat livet i någon form av meningslöst våld i ett krig någonstans i världen. Jag vill inte se sådana bilder, jag vill kunna välja om jag vill se bilder på döda eller svårt skadade.
Jag blir upprörd över konflikter som den i Libyen just nu, det är fruktansvärt hemskt och jag hoppas att där snart händer någonting som får situationen att ljusna. Jag blir upprörd när jag får höra om barn som far illa på grund av vuxna människors psykiska problem, speciellt då det funnits människor som sett men inte ingripit.

Så, jag väljer bara att titta på nyheterna när jag känner mig stark inombords...

Och så kan man skriva lite annat än lista också...

2011-02-22T11:04:00.003+01:00

Hur har jag det just nu? Vad gör jag om dagarna? Hur mår min hund? Hur trivs vi i nya lägenheten? Kommer det komma något barn inom en snar framtid? Hur mår björnbröderna? Vad händer i vårt liv? Ja... vi kan väl börja där?

Hur har jag det just nu?
Lite upp och ner faktiskt... Jag mår rätt så ostadigt psykiskt och har en hel del ångest, men kan ändå ta vara på dagarna rätt så bra och liksom leva på som om det inte rörde mig så mycket. Ambivalent känsla, förr var jag knockad när jag mådde så här men nu fortsätter jag bara gå.
Jag har en sån massa mammakänslor så det är helt galet, och det vet jag ju vad det beror på med graviditet och allt. Jag saknar mina killar så jag går åt, och nu när de har ett eget rum med sina grejer uppe i hyllor och sängarna står där tomma så svider det så i mitt mammahjärta att de inte är här hos mig. Men jag får påminna mig om varför jag valde att flytta och varför jag valde att flytta utan dem. De hör hemma i Falköping där de har sitt skyddsnät, så länge det är deras skyddsnät så är det där de ska stanna. Och de har nyss varit här i nästan en vecka och kommer igen på fredag, så jag har dem hos mig så ofta det går.
Jag är också väldigt orolig över hur det ska bli med csn, skola och allt nu när jag bestämt mig för att vila huvet inför förlossningen och lyssna inåt på vad jag verkligen behöver. Jag har mailat skolchefen och väntar på svar från henne innan jag kan gå vidare. Myndighetsångest är bara förnamnet... Vad jag längtar efter att bara få ha ett jobb!
Fysiskt mår jag bra. Så bra man kan må i slutet av en graviditet. Fötter, vader och händer svullnar upp nu. När jag kliver upp om morgnarna så känns det som om fotsulorna ska spricka, men det går rätt så snabbt över. Inga större besvär av det alltså. Halsbränna har jag ju, så klart, det har nog alla gravida va? Förvärkar kommer och går men inget händer direkt. Den här lill* har inte lika bråttom ut som sina bröder. Jag har blivit rörligare så att jag kan promenera lite längre svängar ibland, men det kommer och går det med. Och framför allt så verkar det bara gå att sova varannan natt ungefär och då får jag ta igen allt jag förlorat natten innan. Skönt att jag kan sova något alls. =)

Vad gör jag om dagarna?
Jag plockar och donar och pysslar och fixar, sorterar och städar och diskar. Går med hunden och träffar vänner och fikar. Försöker tänka så lite som möjligt och leva så mycket som möjligt.

Hur mår min hund?
Sådär... Hon har fortfarande ont, speciellt om vi har tagit längre promenader. Röntgen visade inga pålagringar men vi behöver naturligtvis göra en grundligare utredning på henne. Hon läcker ungefär en gång i veckan, så ett par veckor till så ska vi utvärdera medicinen vi fick utskriven och hoppas på att den kan hjälpa.
Hon har blivit ganska tantig och jag hoppas att livet med en liten inte blir för tufft för henne att hantera. Hon har ju en del vakt i sig, så det kan bli svårt... men samtidigt är hon ju väldigt människokär.

Hur trivs vi i nya lägenheten?
Rätt bra. Vi ska införskaffa gardiner till vardagsrummet och en skärmvägg till barnens rum samt en bra cd-förvaring. Vi har köpt en massa grejer för att komma in här och det har blivit hemtrevligt och mysigt. Det enda jag saknar är diskmaskinen.

Kommer det komma något barn inom en snar framtid?
Tjaa, jag vet inte men jag hoppas ju det givetvis. I morgon går jag in i v 39, eller 38+0. Så här länge har jag inte fått uppleva någon tidigare graviditet. Självklart önskar jag ut pyret nu på stört, men samtidigt så vore det skönt om jag fick komma i balans lite med oron och sådär först.
Vem vet, kanske är det det den väntar på.

Hur mår björnbröderna?
De mår ganska bra. Jag får numera uppdateringar veckovis från skolan vilket känns kanon, och de verkar ha landat här hemma när de är här. Det gemensamma rummet har blivit en hit. Lite svårt när någon av dem vill vara ifred därinne, men det ska snart lösas med en skärmvägg.
De pratar mycket och funderar en hel del kring allt och ingenting. Lite nervösa inför lillsyskonets ankomst, men det är ju inte annat att vänta. Det är ju en jättestor förändring.

Vad händer i vårt liv?
Mycket! Conny har fått ett nytt jobb. Han är kvar på samma arbetsplats men kommer ha en annan arbetsuppgift framöver. Det är jätteskönt och vi är kanonglada. Vi har träffat lite nytt folk här i stan via föräldragruppen som jag ska iväg och fika med idag. Så kul! Vi väntar varje dag med spänning på att lillpys ska titta ut, så klart, och vi förbereder varje dag lite mer inför nerkomsten.

Nu ska jag packa mig ner till busses och åka in till stan där jag ska träffa tjejerna för fika. Jag har inte sovit mycket i natt så jag hoppas att inte mitt spöklika utseende skrämmer dem alltför mycket. Sova, det ska jag göra sen när jag kommer hem igen, efter att ha varit ute med Pasha. Hon snarkar just nu i sin bädd här bredvid.

Dag 21 – Ett annat ögonblick

2011-02-22T09:47:00.002+01:00

Ett annat ögonblick var när jag fick upp min förstfödde son på bröstet, alldeles kladdig fortfarande men så mjuk, slät och vacker. Yttepytteliten var han, och hade små korpsvarta ögon som plirade nyfiket upp mot oss två. Det ögonblicket var jag lyckligast i världen.

Dag 20 – Den här månaden

2011-02-21T11:17:00.002+01:00

Den här månaden ja... Den här månaden, februari månad, har varit av blandad kompott. Om jag gav den tre ord så skulle det vara stress, kaos och ångest. Men den har inte bara varit jobbig och hemsk, den har varit mysig emellanåt också. Vi har kommit på plats i vår nya lägenhet och fått ordnat med allt som bäbis behöver när h*n tittar ut.
Resten av månaden kan väl i princip bara bli bättre, hoppas jag. =)

Dag 19 – Detta ångrar jag

2011-02-21T11:14:00.002+01:00

Jag är inte någon som går och ångrar en massa saker. Allting händer av en mening och det som inte går så bra får man dra lärdom av.
MEN just nu ångrar jag verkligen att jag inte tog tag i det här med plugget och mitt sinnestillstånd tidigare under graviditeten, eftersom jag nu står här och inte vet om jag blir återbetalningsskyldig till CSN på nästan hela beloppet för studietiden. Det känns ju inte så bra, som ni säkert förstår...
Så... ja, så är det och det ångrar jag faktiskt. Åtminstone nu när jag är mitt uppe i ovetandet. Håll tummarna för att det ordnar sig snälla?

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

2011-02-21T11:09:00.003+01:00

Hmm.. måste ha varit förra året. Då fyllde jag trettio år och hade öppet hus i två dagar. Hela min och Connys familj, samt några nära vänner kom och gick under dagen och det var urtrevligt. Jag kände mig verkligen uppvaktad. =)
Vi bjöd på tårta och grekisk buffé, och på lördagen stannade några vänner kvar och vi festade loss med öl och vin (för dem) och lips på 360-n.

I år blir det inget firande. Bara jämna födelsedagar hädanefter.

Förvärkar...

2011-02-18T11:56:00.002+01:00

Häromnatten hade jag kraftiga förvärkar som kom var 6e till 10e minut. Eftersom jag vet att de inte behöver betyda ett skvatt så försökte jag sova bort dem vilket inte gick så jättebra, och vid tre-snåret så var de över för att bara ge sig tillkänna lite molande då och då under resten av natten. Jag kan ju säga att jag var rätt mycket zombie igår, efter en sån natt, när jag lämnade killarna. Skulle åkt på lektion men bestämde mig för att det bästa var att åka hem och sova.
Inatt gjorde de sig påminda igen, men inte så regelbundet och inte alls i samma styrka. Jag sov rätt gott däremellan. Åkte iväg och gjorde prov, men det var riktigt omöjligt, även om jag visste att jag kunde lösningarna så gick de verkligen inte att få fram. Sorgligt. Fick lämna in ett papper med minst fem ofullständliga uppgifter. Pinsamt! Så det kuggade jag.
Och sen åkte jag hem... för att återfå förvärkarna. Trodde att det kanske var matmagen först, men nej... de fortsätter. Så nu får vi se om de bestämt sig för att stanna eller inte. Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska ta ut föräldraledigt from i morgon och lägga skolan på hyllan tills vidare. Hepp!

Dag 16 – Min första kyss

2011-02-18T11:52:00.002+01:00

12e augusti 1994, mot en dörrpost i mitt barndomshem någon gång på kvällningen. Jag hade föräldrafritt och bestämt träff med den där första kärleken som jag berättade om tidigare. Han kom ihop med sin bästa kompis och hans flickvän. Det var en stel första dejt, vi tittade på film och käkade popcorn å drack coca cola. Men så kom vi på tu man hand och började prata och så småningom blev det dags för dem att åka hem.
Så i hallen innan han gick böjde han sig fram och kysste mig. En lång, blöt tungkyss som jag inte visste om jag tyckte var så hemskt mysig egentligen, men som ändå fick det att pirra i kroppen.

Dag 15 – Mina drömmar

2011-02-17T13:19:00.003+01:00

Mina drömmar består av luftslott...
Nej, inte så mycket numera. Jag drömmer om såna där vanliga saker som en stadig inkomst, ett hus med en stor och fin trädgård, ett långt liv med mycket lycka. Jag drömmer om att människor i min närhet får vara friska och att jag får omge mig med sådant som jag tycker om.
Sånt drömmer jag om.

Men om nätterna, nuförtin, så drömmer jag om förlossningar som går undan och små bäbisnävar som stryker mot min kind.

Dag 14 – Hur sover jag

2011-02-16T10:57:00.002+01:00

Bra fråga. Jag sover ofta och just nu kanske inte så effektivt. Graviditeten gör att jag är konstant trött, framförallt när jag glömmer bort att ta extra järn. Just nu är sådana dagar... ska fylla på depåerna i kväll när vi varit till apoteket.
Jag sover oftast på höger sida i fosterställning med en kudde mellan benen, i vanliga fall sover jag också gärna på mage men det är ju rätt omöjligt nu. Ibland sover jag på Connys arm, men oftast blir det för varmt.
Jag har fötterna utanför täcket eftersom jag avskyr när de blir varma, men inte alltid eftersom jag ibland får för mig att något ska nypa mig i tårna då... mycket besvärligt eftersom enda sättet att slippa ifrån det är att just ha dem under täcket.
När jag sover så kan jag sova extremt hårt och vara otroligt svårväckt, men det är också förändrat nu då jag ska förberedas inför livet med spädbarn. Sover fjäderlätt och vaknar varje gång jag ska ändra ställning i sängen eller hör något ljud i huset.

Så sover jag.

Dag 13 – Den här veckan

2011-02-15T12:43:00.003+01:00

Är det sportlov för Björnbröderna så de är här hos mig till på torsdag.
Har jag en jäkla massa skolarbeten att klara av samt två prov på fredag.
Går jag in i vecka 38. 37+0 i morgon, vilket var dagen då jag födde Egon, så nu börjar väntan på liten på riktigt.
Har jag firat alla hjärtans dag tillsammans med killarna bus. Vi bakade tårta till Conny och han fick röda tulpaner och ett hjärtanskort från oss tre. Jag fick ett blomsterarrangemang i ett tungt stenhjärta. Hjärtefint!
Har vi också planer på att komma i ordning med det sista i lägenheten så att alla krafter kan gå till liten när h*n bestämmer sig för att titta ut.
Ska vi till familjerätten för att se till att Conny står som far till barnet.

Dag 12 – I min handväska

2011-02-15T12:39:00.002+01:00

I min handväska ligger det som följer:

öronsnäckor till mobilen
ett stycke hårborste
en paket pappersnäsdukar
ett styck lypsyl
nässpray otrivin
två blyertspennor med stift
två kartor med renni
ett busskort
ett lypsyl kombinerat med läppglans

Dag 11 – Mina syskon

2011-02-15T12:02:00.004+01:00

Jag har fem syskon, varav en halvsyster som jag aldrig träffar, och en bror som förlorades i en trafikolycka för elva år sedan.
Det skiljer 30 år mellan mig och min äldsta syster, halvsyrran Nina. Vi har samma pappa. Hon har fyra barn, två döttrar och två söner, samt fyra barnbarn.
Näst äldsta syrran heter också Nina, hon är 13 år äldre än jag och har tre barn, men än så länge inga barnbarn. Ett bonusbarnbarn har hon iofs, hennes dotter lever tillsammans med en kille och han har en son.
Yngsta systra mi heter Tove och har två barn, men framför allt har hon en massa hästar. =0)
Det skiljer tio år mellan oss och jag hängde hemma hos henne under hela min barndom och tjattrade nog hål i huvet på henne både en och hundra gånger.
Min bror heter Tomas och mellan oss skiljer det åtta år. Han har två små söner varav den äldste är min gudson.
Min bortgångne bror hette Sven och var enäggstvilling med Tomas. Han hann uppleva födseln av sin första son, som var elva månader då han gick bort, men har två söner. Andra sonen föddes strax efter olyckan. Sönerna träffar vi så ofta vi kan.

Vi har en tät familjesammanhållning vi helsyskon och våra föräldrar, och ser alltid till att träffas ett flertal gånger om åren. Framför allt passar vi på då våra mindre barn fyller år och runt jul.
Jag som är sladd har känt mig lite utanför skaran några gånger, men det där jämnar ju ut sig med åren har jag märkt. Det har varit ett härligt gäng att växa upp ihop med och jag har mängder med härliga minnen från barndomen då syskonen var mina stora idoler.

Dag 10 – Min tro

2011-02-15T11:55:00.004+01:00

Min tro tillhör inte någon annan, den är inte skriven i någon bok och den har inga lagar som jag måste följa för att bli förlåten eller accepterad som jag är.

Min tro är att alla människor är lika värda. Jag tror på ett högre väsen men inte på en allsmäktig Gud. Jag tror på någon form av fortsättning efter döden. Och jag tror på att grunden i allting är kärlek, och att dess motsats är rädsla. Rädsla föder ilska och hat, kärlek kan inte föda någonting annat än fred.

Min tro är min egen och jag skulle aldrig för mitt liv försöka tvinga någon annan att följa samma tro, inte heller påverka någon till det. I grunden tror jag att allas våra olika trosuppfattningar är en och samma, men manifesterad på olika sätt och tolkad efter våra olika kulturella skillnader. Ju snarare vi accepterar varandras olikheter och ser på dem som någonting berikande så kommer vi finna ro i livet.

Sådan är min tro.

Dag 9 – Det här hade jag på mig idag

2011-02-12T18:52:00.002+01:00

Idag har jag myst omkring i mjukis-mammabyxor och tisha hela dagen. I morse innan jag fick upp temperaturen så hade jag gosiga tjocksockar på fötterna men sen fötterna blev varma har jag vart barfota. Fixar verkligen inte att ha strumpor inomhus.
Och när jag avr ute med hunden hade jag min rock som inte går att knäppa över magen, en mamma-luvtröja och vinterkängor. Happ!

Dag 8 – Ett ögonblick

2011-02-10T14:52:00.002+01:00

Det vackraste ögonblicket jag upplevt hittills i mitt liv var då jag fick bevittna det första mötet mellan mina två söner då vi precis kommit hem från BB med lillebror.
Egon var inte äldre än 16 månader och gick omkring i sin lilla blöja och myste på sitt alldeles egna lilla speciella vis. När vi kom hem blev han så klart väldigt glad, vi hade ju varit borta ett tag, men när vi ställde ner babyskyddet och tog av den lille, lille, lillebrorens tossor så att Egon skulle kunna se den lilla foten och förstå att det var en alldeles egen liten människa vi kommit hem med, så slutade han med det han höll på med. Han gick direkt fram och satte sig på huk framför Olle och petade andaktigt på foten, och verkade ta in honom som det otroliga mirakel han var. Jag ångrar så att jag inte hade videokamera framme just då för det var någonting som inte går att beskriva med ord... det var verkligen något alldeles speciellt som fick alla oss i rummet att hålla andan och inget öga var torrt.

Dag 7 – Min bästa vän

2011-02-10T14:47:00.002+01:00

Min bästa vän är också min livskamrat, Conny. Med honom kan jag dela allt, han accepterar mig precis som jag är och får mig att känna mig älskad och speciell varje dag.
Jag har många nära vänner, men ingen har kommit så nära som han, och jag är så otroligt lycklig över att vi äntligen får dela livet med allt som det innebär.
Med honom vid min sida är jag aldrig ensam.

Dag 6 – Min dag

2011-02-10T14:43:00.002+01:00

En vanlig dag i mitt liv ser ut som följer:

Jag vaknar mellan halv sju och elva och går då upp och knaprar i mig nåt ätbart, slänger på datorn och kollar dagens mail och sånt, sen tar jag ut hunden.
När vi kommer tillbaka från promenaden så bör jag sätta mig med skolan, men oftast sitter jag vid datorn en stund till innan jag kommer igång.
Eventuellt lägger jag mig och vilar en stund till, eftersom jag är gravid och rätt trött av mig, och sen plockar jag lite i lägenheten. Äter, pluggar och småningom kommer sambon hem från jobbet. Då äter vi nåt och hamnar oftast framför tvn, där vi avslutar dagen i lugn och ro.

Dag 5 – En fobi

2011-02-10T14:38:00.002+01:00

Jag har lidit av social fobi, inget roligt tillstånd alls, extremt förhindrande. Numera dyker den upp då jag behöver stå tillbaka och ta hand om mig själv lite extra, men det är rätt sällan.

Annars har jag en mer bestående fobi och det är spindlar. Måste nästan vara den vanligaste fobin som finns? Instinktiv rädsla antar jag... vi har väl haft giftspindlar även i Sverige. Annars vet jag inte varför det är meningen att så många ska reagera med skräck på dessa små kryp.

Dag 4 – Det här åt jag idag

2011-02-10T14:36:00.002+01:00

Det här är väl meningen att man ska skriva på kvällningen...
Hittills idag har jag ätit havrepuffar med mjölk och jordgubbar, 70%-ig choklad... och nu ska jag äta nånting... vad vete sjutton... Men jag ska faktiskt ställa mig och laga till nåt, för det var en stund sen jag åt hemlagat. =)
I kväll blir det nog mackor.

Dag 3 – Mina föräldrar

2011-02-08T07:09:00.002+01:00

Jag tar och skriver ikapp mig nu, så har jag inte missat några dagar. =)

Mina föräldrar kommer båda från Göteborg men flydde upp till landet då barnen blev för många och skolorna för trånga. Där bodde de i ett mysigt hus i en liten by och efter några år så kom jag. Strax därpå flyttade vi till ett aningen större hus där föräldrarna sedan levde kvar till för cirka sju år sedan, då de ensamma flyttade till mindre.
Jag hade lyckan att få vara hemma med mamma när jag var liten, det var vi alla barnen i byn och ja... vi hade en sån där bullerby-lycklig barndom med frihet och skog och bäckar med grodprinsar. Det var tryggt och fritt och härligt.
Mamma anordnade de roligaste barnkalasen, medan pappa oftast skrämde slag på mina stackars kompisar. I tonåren blev de en pest och pina och sen upptäckte jag hur otroliga de faktiskt är... en utveckling som de flesta tar med sina föräldrar. =)
Jag har aldrig känt mig ensam med dem som föräldrar. De har varit där i vått och torrt och hjälpt mig framåt genom livet på deras egna vis.
Nu ska de snart få ett barnbarn till, ett sextonde för pappa och ett tolfte för mamma. Många har kusinerna hunnit bli, och det finns alltid plats för dem alla, gärna huller om buller hemma hos mormor/farmor och morfar/farfar på Berga. Ja, torparstugan byggdes faktiskt om så att alla skulle få plats runt långbordet i köket.

De är varma, hjärtliga människor mina föräldrar, och jag är glad att jag hamnade hos dem.

Dag 2 – Min första kärlek

2011-02-08T07:01:00.002+01:00

Min första kärlek var himlastormande och intensiv. Jag var fjorton år, han var sexton och tillsammans var vi oslagbara. Tyckte vi i cirkus ett och ett halvt år tror jag... Vi förlovade oss på en pir nånstans på Öland medan åskan gick över fastlandet. Väldigt fint minne.
Men vi var väl inte riktigt färdiga med livet någon av oss och vi hade saker att ta itu med i oss själva, så förhållandet blev destruktivt och inte alls fint till slut och jag valde att avsluta alltsammans.
Idag är han gift med en jättefin tjej och de har tre mysungar tillsammans. Vi har just tagit upp kontakten efter några års tystnad, och det kändes som om ingen tid alls passerat. Vi har varit vänner sedan vi bröt upp för så länge sedan och det var genom honom jag träffade mitt livs kärlek.

Dag 1 - Presentera mig själv

2011-02-03T16:04:00.003+01:00

Jahapp. Jag heter Mia, är 30 år och bor i "Sveriges Jerusalem" Jönköping där jag studerar heltid för att bli färdig med gymnasiet som jag sumpade på den tiden då det begav sig. Jag är född och uppvuxen i Herrljunga men familjen är ursprungligen från Göteborg med omnejd. När jag började det sumpade gymnasiet så flyttade jag till Falköping och efter det har jag flyttat runt lite mellan Göteborg, Falköping och nu senast då Jönköping. Här har jag kommit till ro i livet och även om vi inte kommer stanna just i den här staden så vet jag var jag hör hemma. =)

Jag bor tillsammans med mitt livs kärlek och bär hans första barn, mitt tredje. Tillsammans med oss bor också en mallorcansk skönhet vid namn Pasha. Hon är en gammal tjurtant inomhus men som en unghund ute, tyvärr har hennes hårda liv börjat ta ut sin rätt så numera är hon pensionerad.

Jag har som sagt två grabbar sedan tidigare som kom till mig -02 och -03. De bor kvar i Falköping tillsammans med sin far, bonusmamma och lillasyster. Varannan helg samt ledigheter kommer de hit och förgyller våra dagar, däremellan är de konstant saknade. Vi hoppas att inom en snar framtid komma närmare dem men det är mycket som ska klaffa.

Mina intressen är djur i första hand, men också att skriva, läsa, laga mat och andra lugna aktiviteter.
Jag är inte personen som jagar efter det senaste modet utan klär mig som jag trivs med, vilket kan förändras från dag till annan. Jag har blivit kallad kameleont, och det är inte så konstigt.
Musiksmaken är väldigt bred, väldigt bred.... några favoriter kan jag knappt nämna, men det jag lyssnat mest på genom tiderna är nog ändå punk. Gärna trallig och svensk. =)
Jaaaha... vad mer om mig? Nä, vete sjutton. Det om det helt enkelt.

Den dära listan...

2011-02-03T16:01:00.001+01:00

som figurerar på bloggar överallt ska jag ta och ge mig på också. 28 dagar... det blir väl lagomt. Kommer få skriva några i efterhand eftersom vi inte kommer ha internet under helgen, men det löser sig väl. Här e den, sno den och gör vad ni vill med den!

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Min första kärlek
Dag 3 – Mina föräldrar
Dag 4 – Det här åt jag idag
Dag 5 – En fobi
Dag 6 – Min dag
Dag 7 – Min bästa vän
Dag 8 – Ett ögonblick
Dag 9 – Det här hade jag på mig idag
Dag 10 – Min tro
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Hur sover jag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag

Jeeez... de e mycket nu...

2011-02-03T11:09:00.004+01:00

Jag har det för jäkla bra i mitt liv, det har jag verkligen. Just nu är det lite för mycket bara, och jag får liksom inte riktigt någon lugn stund att bringa ordning i kaoset. "Reset" är stenkört, det är bara att hänga med i nuet och göra det som krävs av mig för stunden. HALT? Släng dig i väggen...

Jag har gjort vissa val under den här tiden som gravid som inte varit helt genomtänkta. Men hur skulle jag kunna veta det just när jag satt där? Att exempelvis ta bort medicin utan att göra en ordentlig uppföljning var inte så smart. Att läsa sex ämnen och inte någonstans under vägen förstå att det inte skulle bli genomförbart (speciellt inte i det ämne där litteraturen inte fanns att tillgå förrän långt över halva terminen hade gått) var riktigt dumt, speciellt de där dagarna då jag lät mig själv glida ner i sängen för att sova bort förkylningar och järnbrist som gjorde mig så trött att jag iofs verkligen inte fixade att fokusera. Jag kunde ha gjort en hel del annorlunda, det inser jag ju givetvis, men det är lite sent att tänka på det nu.

Nu står vi mitt i en flytt, jag har fem veckor kvar på terminen och fem veckor kvar till beräknad förlossning. Vecka sju har grabbarna sportlov och de är i en sådan situation just nu att det inte är tal om att de inte ska vara här då. Jo, det har varit lite att tampas med där också... men det är ingen ko på isen. Vi har en handlingsplan och det är gott så. V 7 är också v 37 i graviditeten... dvs den vecka då jag tidigare dessa två guldklimpar till söner, och vem vet om det inte blir så den här gången också?

Pasha har givetvis varit hos veterinären igen... den här gången för att bekräfta inkontinens. Denna inkontinens är ännu såpass sporadisk att vi inte riktigt kan utvärdera någon medicin, så nu blir det loggbokföring tills vi ser ett mönster. Sen blir hon ju inte bättre i kroppen. När hon går upp om morgonen så är hon lika stel som jag är när jag har mina värkskov... och det tar en stund för henne att leda upp kroppen men när det väl är gjort är hon helt rörlig. Men, hon har ont, så vi måste givetvis göra en utredning på det inom kort också, och se om hon kanske kan behöva något antiinflammatoriskt eller smärtstillande...

Flytten ja, den går några hundra meter ner på området här till en luftig trea på 79 kvm. Killarna får ett eget rum att husera i och vi får mer plats att leva på. Jätteskönt! Vi fick nycklarna i tisdags och började så smått flytta in igår. Vaggan följde då med mamma och pappa från Herrljunga, så nu kan pluttas titta ut när h*n vill och ha en egen säng att sova i. Mamma hade sytt jättesöta lakan med små spöken på i mjukt, ulligt tyg. Killarna följde med från Falköping också och fick se sitt nya rum. Jäklar vad de slet med att flytta med sina leksaker. Även deras sängar följde med från Berga, så rummet kan stå redo för dem när de kommer nästa gång.

Egon fick vara med och bestämma lite om hur han vill ha det på rummet. En skärmvägg ska vi skaffa, så han kan dra för när han vill vara ifred. Han har det behovet nu, vilket inte lillebror har alls. Vi hade planer på att köpa en expedit, sån där stor bokhylla på IKEA och trä varannan hylla med tyg så att de fick förvaring, men Egon tyckte det var smartare med något som gick att fälla ihop så de fick lite gemensam lekyta när de ville ha det. Så nu är jag på jakt efter skärmvägg också... vilket jag funnit inte är det lättaste att hitta. Kanske får bygga en själv.

I morgon kommer flytthjälp från Mullsjö och Falköping, så det blir till att koncentrera tankarna till flytten då. Känns skönt, samtidigt som jag får panik när jag tänker på hur mycket skola jag har kvar... och att jag verkligen måste sätta mig med den innan det är totalt kört.

En av kurserna är körd redan, medan en är avklarad, en skall bara skrivas slutprov i... och de andra... ja, vi får se. Ska sätta mig och skriva upp en ordentlig planering sedan.

Men nu är det dags att sticka till skolan och tvåtimmarslektion i matte. Jag har sovit dåligt och ser ut som ett ök, men jag antar att man är ursäktad när man är höggravid?

Här kommer lite dåliga bilder på magen... får försöka ta bättre nån dag när kaoset har lagt sig... om det hinns med.

V 35+1

Jag kan hålla in den!

och släppa ut den...

Och den är alldeles högblank och jättespänd!

Hihi.

Godmorgon folket.

2011-01-04T08:41:00.003+01:00

Bisolvon är dagens vän. Har varit förkyld sedan annandagen, med olika nivåer på sjukan, och i natt så vaknade jag flera gånger av att bröstet värkte och pep. Tungt, tungt att andas. Så, idag är det bisolvon som gäller för att få ordning på slemmet. Nu vill jag bli frisk.

Fick inte riktigt arbetat klart med naturkunskapen igår så den ska jag fortsätta med idag. Senare ska vi iväg till barnmorskan och mäta mage och lyssna på hjärtat. Ska bli mysigt att få höra den lill* igen.

Ja så det är väl lika bra att sätta igång med dagen då.

ajöken

Trögt mellan inläggen...

2011-01-03T18:19:00.002+01:00

Jag vet, jag vet. Den här bloggen är sorgligt ouppdaterad. Har lite fullt upp med livet bara, men lovar att skriva mer alldeles strax. och lägga upp nya magbilder, för nu är magen stooor. =)

Men nu, ska jag göra en sista uppgift innan slutprovet i naturkunskapen. Känns så skönt att veta att en av kurserna är avbetad så jag kan fokusera hårdare på de andra. Mitt terminsavslut är den 6e mars, och beräknad förlossning den 8e mars... Både Egon och Olle är födda i v 37, dvs tre veckor tidigare än bf, så det vore ju inte fel om jag redan då var klar med resterande kurser också. Matten ska jag läsa i klassrum de sista två kapitlen i förhoppning att det kommer höja mitt betyg lite. Ligger på ett svagt godkänt nu. Spanskan har jag precis börjat med då det varit omöjligt att finna boken tills för ett par veckor sedan. Psykologin trodde jag att jag skulle klara med den bok jag hade hemma, men då allt är anpassat och upplagt efter en annan bok så behöver jag köpa hem den nu för att komma vidare, sen kommer det nog gå undan. Och engelskan... blä för den... Ingen litteratur att ta hjälp av utan enbart söka information om allt. Läser Rob Roy, frivilligt, i originalutgåva och det är faktiskt den besvärligaste bok jag nånsin läst. Speciellt de skotska dialogerna... som om man skulle förstå skotska från början av 1700-talet? Nåväl, jag lär kunna skriva en välarbetad analys på boken när jag väl tuggat mig igenom den iaf, och det är det som räknas.

Så... naturkunskap var det ja. 6-8 timmar står det att uppgiften bör ta... undrar vad jag gör den på...

Adios!

Magen växer... =)

2010-11-29T09:50:00.009+01:00

100 dagar kvar av graviditeten. Inne i tredje trimestern, V 26 eller 25+5. Jag har gått upp ca 3 kg sedan inskrivningen, mycket av det har hamnat på magen för i ansiktet är jag enligt en arbetskollega smalare än tidigare. Och magen väger ju så klart litegrann... Liten är nu ca 35 cm och väger runt ett kg. Just nu tränar h*n lungorna, och på att slå kullerbyttor. H*n kan öppna och stänga ögonen och ytteröronen har funnit sin rätta plats. En alldeles egen liten människa som hör skillnad på mig och sin pappa, börjar digga olika sorters musik (givetvis den vi spelar och sjunger), märker vem det är som rör magen och kan skilja på mörker och ljus. Det är häftigt, minst sagt.

Jag får cravings, och när jag blir hungrig blir jag snabbt väldigt grinig och tycker att världen är både orättvis och kall om jag inte får mat direkt, så det gäller att ha nåt smidigt till hands att slänga ihop eller knapra på när suget kommer. Jag äter nog inte mycket mer än vanligt, men betydligt oftare, och som Olle så förnumstigt påpekade när jag talade om att bäbisen skrek efter mat i magen när jag var hungrig häromsistens;

- Mamma, det där är ju inte sant. Bäbisen äter faktiskt hela tiden för den får ju mat ifrån naveltarmen.

Japp, världens naturligaste grej liksom... Naveltarmen fixar biffen, så jag kan inte skylla min hunger på någon annan än mig själv. *s*

Jag har problem med att få bilderna att ligga som jag vill, så om det ser konstigt ut så betyder det att tålamodet trutit, vilket inte heller är en ovanlighet just nu. Jag ska försöka få Conny att ta lite bilder där hela jag är med. Dessa pics har jag tagit själv med kameran uppallad på soffan. Att de blev okej är enbart kamerans förtjänst. Hade vart kul med lite mer proffsig kamerautrustning, och ett bildbehandlingsprogram. Får nog investera i åtminstone det senare.

Kuddar har blivit livsnödvändiga. Måste palla upp ben och mage om nätterna för att kunna ligga bekvämt. Gravidkläder är underskattat, jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan mina gravidbyxor. Midjemudden som går upp över hela magen håller inte bara kroppen varm utan får allt att sitta på plats också, underbart! Aloe Vera har varit outstanding... fick klåda och torrsprickor samt bristningar på brösten pga för trång BH (jo... de kunde växa mer de j***arna) och för snabb växt. Gned på lite färsk aloe och på mindre än två dagar var det bra igen. Inga bristningar, ingen klåda, inga sprickor. Vad mer kan jag inte vara utan? Conny. Så klart. Han fixar, plockar, pysslar, jagar och lagar mat. Jag kunde faktiskt inte ha det bättre. Tacksamhet är inte att underskatta, det kan man komma väldigt långt på, och jag har den... tacksamheten.

Jag har bara en bild på magen sedan tidigare i graviditeten, även den tagen på egen hand. Ska lägga upp den också så det går att jämföra. Den är tagen i vecka 22.